Löpning på beachen

Jag vet att de flesta av er norröver knappt ens börjat längta efter barmark ännu. Likförbannat skattar jag mig oerhört lyckligt lottad att få springa långpass längs stranden på precis lagom hårdpackad sand, med lätt bris i ryggen och vidderna nästan alldeles helt för mig själv. Småvarmt är det dessutom, så både mössa och vantar åkte raskt av. Mötte minst en joggare i shorts. Det är nu havet är som allra bäst, idag Mälarhusen – Skillinge Hamnkrog med lite stickspår. Den längsta rundan på mycket länge faktiskt, och ändå kändes det som jag bara ville mer.

Okej att Skillinge redan kallas Stockholm Söder, men jag fattar ändå inte varför inte fler bara flyttar hit. Själv har jag varit Skåning i drygt två år nu, och det enda jag ångrar är att jag inte gjorde slag i saken tidigare. What’s not to like, liksom.

Photo 2012-12-30 14 12 34 Photo 2012-12-30 14 38 27 Photo 2012-12-30 14 42 04

Champions aren’t made in gyms

Hear, hear.

ChampionsÄr lite kär i Muhammad Ali idag. Mannen bakom odödliga citat som ”Impossible is nothing” och ”Suffer now and live the rest of your life as a champion”, mantran som vevas runt i det oändliga. Det ovanstående citatet verkar man däremot hålla ganska tyst om, och jag läste det själv för första gången i morse. Klockrent.

Alltså, det måste bara sägas någon gång, men ibland är det för mycket fokus på träning i träningsvärlden. Du är så mycket mer än muskler, svett och blodsmak. Ibland pratar folk om ”pannben”, men jag skulle vilja höra mer om själen. Varför är själen tabu i träningsvärlden? Vad rör sig i folk egentligen när de säger att de vill ta silver på Lidingö, springa milen sub 40, göra en Ironman eller klara gax trans scania? Jag menar, det är ju så jäkla vackert att korsa mållinjen. Det bara måste finnas mer än en siffra och en plakett.

Idag blir det kettlebells. Burn, baby, burn. Och då menar jag inte biceps, utan hjärtat.

Morgonvinnare

De flesta säger att det bästa med morgonpass före frukost är att få uppleva sånt här:

Morgonpass

I själva verket är det bästa ju att man känner sig så förbaskat duktig efteråt. Man kan liksom skryta för sig själv resten av dagen. Sådär, ”hurra, jag är en vinnare”.

Och vet ni, man ska aldrig missa ett tillfälle att klappa sig själv på axeln. Morgonpass FTW!

Semester = träning

Det här med att semester betyder träning för mig har sitt ursprung i Sitges. En period brukade vi åka dit varje sommar, så att lägenhetshotellet där vi bodde till och med började skicka julkort.

Anledningen att vi åkte dit var egentligen en återkommande tangofestival, men att playan låg direkt i staden och att det fanns ett sjysst gym där man kunde lösa hyfsat prisvärda korttidskort gjorde att Sitges blev det perfekta semesterstället för oss.

Sitges domineras av gayliv och på gymmet var jag förutom två superpumor till Les Mills-instruktörer i princip undantagslöst enda tjej bland idel hunkar. Lätt den mest inspirerande miljö jag tränat i; inte för hunkarna i sig men för att det verkligen var business som gällde. Än idag kollar jag helst på gaysiter när jag ska resa och letar efter rekommendationer på gym.

Förutom att det var här jag troligtvis gjorde mina första knäböj med skivstång ever minns jag alldeles särskilt en motionscykel med TV-skärm, där man raceade i ett grovpixligt cykellopp mot ett gäng färgglada motståndare, påhejad av diverse spanska textrader. Hela grejen var så töntigt simpel att jag blev totalbiten av just den cykeln, och till och med superpumorna lade märke till min cykelfrenesi och sprang regelbundet förbi och gjorde tummen upp. Jag, den hypotyreosmulliga nästan-tanten på töntcykeln bland alla strandhunkar med sina marklyft och bänkpressar liksom. Jag älskade verkligen livet på GSS Fitness Club Sitges.

Semester för mig är att få träna. Hinna både springa och gymma. Att ha tid att laga sjysst mat, sova ordentligt, och inte dricka alkohol för att blir sådär alldeles galet superboostad. Julhelgen so far har bjudit på en omgång med kettlebells, ett skivstångspass, en vandring, snabba intervaller, och ett pass yoga. Jag måste in till jobbet en sväng i morgon för att ta emot lite journalister, men sedan fortsätter träningslägret. Det blir inte bättre än såhär just nu. Eller jo, jag har precis lyckats hitta ett begagnat Cardionics löpband till vårt personalgym också. Alltså ett sånt där riktigt proffsband som man i princip kan köra ultralångpass på, eller springa backar i 25 km/h om man nu är lagd åt det hållet. Så det finns ett träningsliv även efter semestern.

Gymmet i SitgesNostalgi – siten verkar ligga nere, men jag hittade en screenshot från då det begav sig

Lillejul

I Skåne har man Lillejul dagen före julafton. Perfekt dag för julpyssel. I mitt fall innebär det att jag pysslar med nya bloggen. Stillasittande framför datorn, jag vet, men var 45:e minut säger BreakTime till att jag skall upp och röra på mig i två minuter – ett grymt litet datorprogram som räddar mitt liv de dagar jag är fast på kontoret. Idag lyxar jag till de två minutrarna med hopprep. Bra grejer, även om grannen i lägenheten under säkert undrar vad jag pysslar med vid det här laget.

Är förresten stolt ägare till ett äkta Buddy Lee-rep. Det man inte har i skillz får man kompensera i prylar.

Bild