Om styrka

– Det handlar inte om muskler, säger Seth. Det handlar om rörelser.

Det är styrka vi pratar om. Jag ska bli stark, är målet. Alltså stark, på riktigt. Och efter bara två träningspass vet jag att jag kommer bli starkare än vad jag någonsin varit. Bra grejer.

Även om funktionell träning har slagit igenom på så pass bred front att begreppet börjar provocera, så talas det fortfarande påfallande ofta om styrkor och svagheter i enskilda muskelgrupper och leder. Där den funktionella träningen nu är paradigmet, lyser en funktionell syn på kroppen vid diagnos av svagheter fortfarande alltför smärtsamt (pun intended) med sin frånvaro. I bästa fall talar man kanske om enskilda kroppskomponenter som tillsammans pusslas ihop till en helhet; som i mitt fall ”stärka gluteus medius och förbättra aktivering av magmuskler” som recept på ett optimerat löpsteg. Ja, och så börjar man plåga sig i musslan och någon halvhjärtad planka då och då. Whatevs.

Kroppen består av drygt 200 ben, ungefär 640 muskler, och drygt 300 leder. Lägg på fascia, senor och ligament, så inser ju vem som helst att styrka måste handla om pretty komplex samverkan i olika rörelser, snarare än enskilda musklers antal fibriller eller aktiveringsgrad. Och visst är det den insikten som är grunden till funktionell träning – men likförbannat fortsätter vi att slänga oss i termer av att träna ”core”, eller ”benstyrka”.

Under passen med Seth fokuserar vi istället på att träna rörelser, alltså grundläggande rörelser. Olika typer av att dra, att bära, att böja sig, och så vidare. I olika plan. Vi knådar ut fascia, vi plågar triggerpunkter. Allt ska fungera. Jag kan inte minnas att jag någonsin tagit i så mycket, men den mentala utmaningen är nästan värre. Neuromuskulärt är det rena rama fyrverkeriet i hjärnan, och till slut kan jag knappt skilja på höger och vänster längre. Som jag sade: bra grejer.

Två pass har vi hunnit köra, nu ska jag klara mig på egen hand en vecka. Det blev löpning igår, och där jag hade räknat med att jag skulle vara totalt slut efter all styrka hade jag istället min bästa runda på evigheter. Kroppen var liksom… synkad på ett sätt som jag inte är riktigt van vid. Lätta fötter, rappt tempo. Det kom snabbt, får man säga.

Många formulerar sina mål med styrka som att t.ex. kunna ta x antal kilo i bänkpress. Jag har aldrig riktigt kunna sätta ord på styrka för min egen del, men jag vet precis hur kroppen ska kännas när jag är stark. I min kalender kan man markera sina appointments med små ikoner. När jag bokade in passen med Seth ratade jag instinktivt och omedvetet den flexade armen med biceps, som väl var tänkt att symbolisera träning. Jag valde en tiger istället.

bild
Nej, det finns inte bara strand där jag springer. Jag älskar havet, men ibland vill tigern ha lite djungel också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s